Chris Garneau är en amerikansk singer-songwriter som debuterade på en amerikanska marknaden förra året och blev hyllad av kritikerna för hans debutalbum "Music for turists" och speciellt för de första utgivna låtarna som singlar "We don't try" och "Relief". Hans låga och mystiska röst tillsammans med vackra toner från ett piano gör det till en vacker kombination som är svårt att säga nej till.
Chris Garneau föddes Boston men flyttade till Paris med sin familj för att sedan flytta tillbaka till staterna och då bosätta sig i New Jersey för att sedan flytta till Brooklyn som på sistone blivit en av de stadsdelarna i New York som producerar fram flest nya artister i USA, bland annat The National håller till i Brooklyn.
Han säger själv att hans största influenser är Nina Simone, Chan Marshall och Jeff Buckley. Har man Buckley som influens då kan det inte gå så dåligt, faktiskt.
Hela skivan består av pianobaserade poplåtar som söker sig in i ditt sinne och gör att du kan koppla av till hans röst som påminner en när man var liten och föräldrarna sjöng vaggvisor för en. Han skiva är mäktig, produktionen är bra. Den är personlig på något sätt, minsta lilla andetag hörs och man kan höra när hans läppar skiljs åt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar